Min andra Pebble Beach Shawl

I januari köpte jag på en Instragramloppis ett nystan  merino-silke lacegarn från Garnkontoret på 800 meter, av Visalisa. Garnkorgen är ett garnmärke jag aldrig har hört talas om, hittar heller inget på nätet. Det är ett grönmelerat garn som är jättefint och väldigt mjukt. Dock vad stickar man med ett melerat garn som man vanligtvis stickar spetsmönster med, dock vet jag att spets ofta syns dåligt i melerat garn.

Har haft det i bakhuvudet ända sen jag köpte det, så äntligen i bestämde jag mig för vad jag skulle sticka. Jag valde att sticka en Pebble Beach Shawl, har stickat den tidigare i ett tjockare garn. Tycker väldigt mycket om mönstret. Hade dock lite glömt bort hur långa varven var med en jäkla massa omslag och ihoptagningar och varv med avigmaskor. Det tog ett tag att göra klart den, höll på med den i nästan 2 månader. Kändes som den aldrig skulle ta slut, den fick till och med följa med på semester på Kreta, blev kanske inte några jättemycket stickat den veckan men några varv blev det allt. Det blev ju inte bättre av att min rundsticka var konstig. Hade en fast rundsticka som jag inte har en aning om vem som tillverkat. Fungerar säkert helt ok med ett annat garn, men ett så tunt garn som lace fastnade ofta i övergången mellan kabel och sticka. Väldigt irriterat.

Men nu är den färdigstickad, trådarna fästa, blockad och torr. Äntligen. Blev inte jättestor men storleken räcker alldeles utmärkt till. Hade den stickats i ett tjockare garn hade den nog blivit väääldigt stor.

Blue sand cardigan

Har en hel del på hög (eller några saker i varje fall) som jag inte skrivit om ännu, allt har bara blivit liggande. Kanske en del har även att göra med att det mesta som man stickar inte precis är något som används sommartid, så jag har lite glömt bort vad jag gjort.

Tänkte i varje fall försöka komma igång. Igen. Har i varje fall lyckats sticka mig en kofta i början på sommaren. Det blev en BlueSand cardigan. En av de viktigaste orsakerna till att jag drogs till den var att den är lång, älskar långa koftor. Tycker de flesta koftor på Ravelry är så jäkla korta, känner mig inte bekväm med koftor som slutar i midjan.

Oavsett, så var det en rolig kofta att sticka. I mönstret kan man välja mellan två varianter av axel och ok, själv valde jag att sticka raglan-varianten. Det här är en kofta som stickas uppifrån och ner, dock ingen steek. Inte det allra roligaste att sticka aviga varv. Dock var det en hel del tekniker jag aldrig gjort tidigare. Det är sektioner både på ärmarna och längst ner på kroppen med lyfta maskor (något jag aldrig stickat tidigare). Den har även infällda fickor (heter det så?) med en fickkant i I-cord. Blev väldigt bra. Hela koftan avmaskas med en I-cordkant, och då menar jag hela koftan. Avmaskningen går hela vägen runt knappkanten och nedre kanten.

s

Rolig stickning och kul att göra nya saker. Kanske blir det en till någon gång. I framtiden.

Den är stickad i Drops Cotton Merino.

Willowbank

Inser att det har gått längre tid än jag trodde sen jag var här förra gången. Ibland kommer annat i livet emellan och så må det vara. Bland annat fick har jag haft ett semestervikariat på min egen arbetsplats, som tog alldeles för mycket av mig både tidsmässigt och känslomässigt, så lusten att blogga fanns inte över huvudtaget. Men nu är semestern här och lite har lusten återkommit.

Har dock inte varit helt overksam om man ser till stickningen. Kanske inte stickat jättemycket, men lite har det i varje fall blivit. Det har blivit en kofta (kommer inlägg om senare) och en sjal som blev så bra.

Hittade på Ravelry en sjal av Ysolda Teague som jag bara blev så förälskad i. Den heter Willowbank. På bilden hade den allt (eller i varje fall mycket) av det jag älskar i en sjal. Den är halv-cirkelformad, stor och har väldigt fint spetsmönster.

Den stickas nerifrån och upp, vilket i det här fallet innebär att man börjar med att lägga upp 470 maskor och maskar av efter hand för att sluta med  8 maskor. Ett väldigt roligt sätt att sticka, det tar dock ett tag innan man på allvar märker att maskorna faktiskt minskar.

Måste säga att Ysolda Teagues mönster är väldigt välskrivna och lätta att följa. Det är även väldigt lätt att ”läsa” stickningen, med det menar jag att det är lätt att identifiera var i stickningen man är om man skulle ha förvirrat sig bara genom att se hur den fysiska stickningen ser ut. Vilket är en fördel om man som jag ibland blir distraherad och inte exakt vet vilken maska man borde sticka härnäst.

Stickade den i Drops Baby Alpaca Silk, det gick åt knappt 4,5 nystan, enligt Ravelry gick det åt 716 meter.

Min Marin

Har äntligen börjat stickat något och faktiskt färdigställt det (eller tillverkat något som överhuvudtaget kan uppvisas för allmänheten). Efter ett antal försök att sticka tunna strumpor, men efter att ha lagt upp och gett upp ungefär 5 gånger på två veckor som gav jag (förhoppningsvis tillfälligt) upp det projektet. 

Istället tog jag itu med en sjal jag tänkt på ganska länge. Det är Marin-sjalen av Ysolda Teague. Det har snurrat ett tag både på Instagram och på bloggar. Har dragit mig lite för den såg komplicerad ut, men det var den absolut inte. Lite pilligt med de korsade maskorna, speciellt efter det att jag förlade min flätsticka. Men den lär väl komma fram nu när sjalen är klar.

Jag stickade den i Mayflowers Class 1-garn, det är väl egentligen ett sockgarn men vad gör väl det. Tyckte det var ett behagligt garn att sticka i. Nu är sjalen än så länge oplockad, men den känns lite liten. Den bör ju bli större vid blockningen och den kommer att funka. Det tar ju dock ett tag innan jag kan prova den på allvar, lär ju inte använda den förrän nån gång i september/oktober och det är bara maj.

En loppfri Loppa

Så var den då klar, eller snarare, den har varit klar men ännu icke blockad i en vecka redan. Av ren bekvämlighet fick det bli det en loppfria Loppa. Tror inte att jag hade orkat med att sticka alla loppor. Inte heller hade garnet jag köpt räckt till det, inte för att garnet räckte ändå. Den hade inte heller gått att sticka på drygt två veckor om jag valt lopporna, inte för att målet med stickningen var att det skulle gå fort eller att den skulle vara klar vid en viss tidpunkt. Orsaken är, förutom bekvämlighet, att för mig är koftan mer användbar i det här utseendet.

Tyckte dock att den var väldigt rolig att sticka. Det svåraste var nog att välja färger till den, var lite orolig ett tag att färgerna låg för nära varandra i mättnad så de inte skulle synas bra. I viss mån kanske de gör det, men på det hela taget måste jag säga att min instinkt när jag stod i garnaffären och valde var ganska bra. Måste dock tillstå att lila som färg inte tillhör den färg jag först och främst dras till i normala fall. Grå och petroleum visst, men lila? Har haft mer än ett projekt där jag överraskat mig själv med färgvalet. Även min Riddari där jag valde vitt och rosa som huvudfärger var något av en överraskning. Men lite utmaningar ska man väl ha i livet.

Dock måste jag säga att jag hade mer tur än skicklighet i storleken än jag rimligtvis borde ha. Jag var övertygad att jag hade valt ett garn som var anpassat till mönstret, men icke. Insåg när jag väl skulle sätta stickorna i garnet att det var bra mycket tjockare än vad mönstret angav. Jag köpte Drops Lima för jag ville ha en vardagskofta som jag kan ha utan att hela tiden tänka på hur dyrt garnet var och kanske inte använda den för den är för fin. Låter kanske löjligt men sån är jag. Drops Lima har 92 meter/50 gram medans Rauma Finull som rekommenderas i mönstret har 175 meter/50 gram. En VISS skillnad. Eftersom jag inte har en aning om hur man räknar om stickfastheten, och inte har någon större lust att lära mig just nu så blev det ingen provlapp. Så det så. Dock står det som förslag i mönstret att man kan sticka i tjockare eller tunnare garn och sticka en större eller mindre storlek för att få samma resultat i storlek. Jag gick ner i storlek och lustigt nog blev den riktigt bra! Själv väldigt förvånad, men nån gång ska man ju ha tur.

Så kommer vi till garnåtgång. Tja, vad ska jag säga där mer än att jag glömde bort hur många nystan jag köpt av de olika färgerna. Koftan består av en huvudfärg (grå i mitt fall) och fem kontrasterande färger varav en är dominerande (här petroleum). Av de fyra mindre färgerna gick det åt mindre än ett nystan per färg, de flesta av dem mindre än ett halvt nystan. Den grå huvudfärgen gick nog åt 10(?) nystan och huvudkonstrastfärgen kanske tre? Brukar ha koll på min garnåtgång, men icke denna gång.

Detta är mitt andra stickprojekt som jag steekar. Med erfarenhet från min Riddari där jag tyckte att klippkanten blev väldigt klumpig efter att jag virkat den, så valde jag till min Loppa att sy på maskin. ‘Var lite nervös för att sätta ett stickat plagg i symaskinen. Gjorde dock en provlapp som jag sydde i och sen klippte upp. Blev bra så jag vågade sätta koftan i maskinen. Hade nog inte vågar göra det alls med min gamla maskin om jag inte hade haft den på service nyligen. Jag använde mig av Clara stickar – steeks alldeles utmärkta tutorial för att maskinsteeka. Måste dock experimentera lite med maskinsömmen då den blev lite stel, men ett bra mycket bättre resultat än det jag fick när jag virkade.

Tror det här kommer att bli en favorit. När jag nu vet hur den sitter på mig, tänkte jag faktiskt nån gång i framtiden använda mig av grundmönstret och sticka en enfärgad kofta, kanske inte i samma garn men i samma garntjocklek.

Förberedelse för Loppa-kofta

Tänkte jag skulle försöka börja på ett av mina planerade stickprojekt för året. Det får bli den, som det verkar, just nu väldigt populära koftan Loppa av Pinneguri. Tycker den är jättefin och har nog inga problem med själva stickningen. Dock är det ett par saker som jag funderar på. Det första är mina erfarenheter från min första steekade och flerfärgade kofta, min Riddari. Vet inte om jag skrev om det i det inlägget, men jag upplevde att själva flerfärgspartiet i oket blev hårdare än vad kroppen blev. Inser att jag nog för att jag stickar hårt i normala fall, så stickar jag ännu hårdare när jag flerfärgstickar. Det tänker jag lösa genom att gå på Dödergöks tips att gå upp i storlek när man stickar flerfärgsdelen. Enkelt nog. Sen har vi det här med stickstorlek. Jag vet att jag stickar hårt, så jag bör gå upp i stickstorlek ändå. Så större för oket med många färger och mindre storlek för kroppen. Ok, då är det löst. Eller? Nu är ju hela kroppen på ett sätt flerfärgsstickad då den är full av loppor i avvikande färg. Hm! Kommer jag sticka lika hårt när det kommer sporadiska maskor i annan färg som jag gör när jag stickar med färg i oket? Då är frågan ska man gå upp i stickstorlek för hela koftan eller bara för oket? Välja att strunta i lopporna och sticka kroppen på koftan enfärgad (som jag sett exempel på)? Eller så har vi ju det mest uppenbara valet. GÖR EN JÄKLA PROVLAPP. Tycker det är så tråkigt, och ja, jag vet att det är nödvändigt och att det gör att resultatet troligtvis blir mycket bättre. Eftersom koftan stickas runt och ska steekas så bör även provlappen stickas runt (även detta ett tips från Dödergök och kofta-KALen från förra vintern). Får nog bita i det sura äpplet och göra en provlapp.

Nästa problem har att göra med färg. Loppa-koftan innehåller många färger och jag har sett många fina kombinationer på Ravelry. Måste dock tillstå att det är inte lätt att kombinera ihop så många färger. Det ska till en grundfärg, valde en ljusare grå ton, en dominerande avvikande färg som utgör loppor och resår/knappkant i petroleum med lila och rosa som övriga avvikande färger.

Har stickat en färglapp, det är inte en traditionell provlapp, ville bara göra en liten lapp för att se om färgerna fungerar eller om de flyter ihop totalt. Har någon gång någonstans läst att man kan se om färgerna blir klart avgränsade eller flyter ihop om man fotar i svartvitt. Gjorde om bilden av provlappen och måste säga att det är ett nja på det. Det verkar fungerar bättre på bilden i färg än i sen svartvita. Jag hoppas att det ska fungera, har ingen större lust att börja om med färgval.

Kommer även att få kompensera för mitt garnval. Ville ha en vardagskofta som jag behövde vara så väldigt rädd om p g a att jag stickat i ett svindyrt garn. Jag köpte Drops Lima, en blandning av ull och alpacka, som är ett tjockare garn än det som rekommenderas i mönstret. Får helt enkelt sticka en mindre storlek och förhoppningsvis därigenom få en större storlek.

Det här med garn

Det är lustigt det här med mig som stickare och min relation till garn, eller snarare min förändrade relation till garn. När jag på allvar började sticka för några år sedan var min inställning till vad jag stickade med en aning annorlunda än vad den är idag. För även om jag alltid har avstått från syntetgarner av flera anledningar, minns med fasa känslan av sådant garn mot äldre metallstickor. Usch! Även om man bortser från allt annat när det kommer till syntetgarner, så kan enbart det få mig att avstå från det.

Minns ett tidigt avsnitt av Stickpodden när det pratades om vad garnet till en kofta kostade och jag minns att jag tänkte att jag kommer ALDRIG att lägga så mycket pengar på garn till en kofta. Men… OK, kommer nog aldrig lägga så mycket pengar på en kofta men jag har lagt betydligt mer pengar på garn till ett plagg än jag någonsin in min fantasi någonsin trodde jag skulle göra. Där ser man, det går att lära gamla hundar att sitta! Det är väl någonstans när man inser vad det här med att när man inser vilken skillnad det faktiskt kan vara på garn, därmed förändras ju naturligtvis även priset. Kan inte påstå att jag bara köper dyrt garn men jag gör vissa val. Jag önskar att jag hade ekonomi att enbart köpa ekologiskt, handfärgat, småskaligt producerat garn, men där är inte min ekonomi.

Andra saker med garn är min (och jag tror många andras) förmåga att köpa garn och inte komma mig för att sticka med dem. Om jag inte har ett projekt jag köper till så blir det lätt att de hamnar i garnskåpet och de förblir liggande där. Blev lite överväldigad av allt garn jag har (säkerligen inte i närheten av vad andra har) så fick jag för mig att räkna ut hur många meter det egentligen är. Det kom upp i närheten av 22 000 meter (om jag räknade rätt så är det 21 786 meter, har säkert missat några nystan). Hade bestämt mig för att inte köpa något garn på ett tag, men naturligtvis misslyckades det. Har köpt 3 nystan Raggsocksgarn från Svarta Fåret så stashen ökade med 240 meter. I och för sig så stickade jag ett par raggsockor av andra nystan jag redan hade av samma sort! Så det blev 215 meter ut. Varför inte bara sticka det garn jag hade och inte köpa nytt också? Ibland blir jag lite trött på mig själv.

Oavsett så har jag gått igenom mitt garn och bestämt vad en del av garnet ska bli. Långt ifrån allt men det är en början. Detta ska jag försöka göra i år.

Köpte två nystan av tynn alpakka från Du store alpakka. Hade ett mönster i åtanke när jag köpte dem, det är fortfarande det jag tänker sticka. Mönstret är Katie’s mittens av Kristin Lamm, finns som gratismönster på Ravelry. Tycker väldigt mycket om blommorna. Efter de senaste vantarna jag stickade (se tidigare inlägg) så är inte vantar det jag känner mest för just nu. Känns även som om vintern är på väg att ta slut, så det känns inte så bråttom.

Det gula Jawoll från Lang Yarns köpte jag av Magasin Duett, även köpt med ett mönster i åtanke. Detta ska, förhoppningsvis, bli en Solution, mönster av Kamilla Svanlund. Föll nog lika mycket för mönstret som för den gula färgen, så det blir en gul sjal för mig också!

 

Ska även försöka göra ett par koftor i år, den här föll jag för på en stickblogg. Den har inte något riktigt namn, heter 0611-1 Pullover och är från Sandens garn, finns på Ravelry där står det att det är ett gratismönster men verkar vara borttagen numera. Dock hann jag ladda ner mönstret innan den försvann. Ska bli intressant att sticka efter ett norskt mönster, något jag aldrig gjort tidigare. Ska steekas till kofta. Inspirationen kommer från Clara stickar, hennes variant är så fin.

Det ska bli åtminstone en kofta till, har i varje fall köpt garn till en till. Har både köpt garn och mönster. En kofta som har stickats av en mängd människor, det ska bli en Damejakke Loppa. Hoppas bara färgerna går ihop när jag väl stickar den. Tycker den var svår att få ihop färgerna, kanske på grund av att det är så många färger. Grundfärgen på koftan är ljusgrå.

 

I somras stickade jag klart en Driftwood och fick en hel del garn över. Köpte medvetet för mycket, kunde byta eller lämna tillbaka det om jag ville, men det gjorde jag inte. Fick drygt ett nystan av Kampes två-trådiga över av varje färg.  Hittade ett vantmönster på Ravelry som passar perfekt, både till garnet och till mönster. Hittade mönstret Norwegian Totoro Mittens och det är ett gratismönster. Även om jag inte sett just den Min granne Totoro, så älskar jag Spirited Away och den stil Hayao Miyazaki & Studio Ghibli har. Tror det kan bli väldigt fina vantar.

Sist på den här listan kommer en sjal jag har tittat på väldigt länge, är dock inte helt säker på att garn och mönster är den mest optimala kombinationen. Den sjal jag vill sticka är Campside av Alicia Plummer publicerad i ett nummer av Pompom magazine. Även detta ett gratismönster. Även om det finns versioner på Ravelry med lika tunna garner, så undrar jag om garnet kanske är för tunt för min smak. Får väl prova och se.

Raituli-mössa

När Magasin Duett, Tant Kofta och Majas manufaktur hade garnförsäljning hos Fritidsagenturen i december köpte jag bl a två nystan Yabuc av Magasin Duett. Hon hade en Raituli-mössa uppstickad i garnet, jag föll både för garn och mönster. Har länge letat efter ett enkelt mössmönster, bara en helt slät mössa utan några dekorationer.

Tyckte väldigt mycket om att sticka med garnet, vilket inte är något jag brukar tänka. Har för det mesta inte den relationen till garn när jag stickar med det. För mig har garnet en ovanlig blandning av fibrer, det består av 65% Baby ull, 25% Yak, 10% Cashmere. Den blev precis så fin jag hade hoppats på. Gillar särskilt avmaskningen, tycker om det symmetriska mönstret.

Det här är det tredje klara projektet för året. Synd bara att min kamera inte klarar av att fånga den riktiga färgen, i verkligheten är den inte så stark utan en mer dämpad nyans. Lite mer isig blå färg (kanske därav namnen på färgen som är Glaciär).

Det gick åt 42 gr garn stickat i dubbelt garn. Mönstret är ett Raituli på Ravelry och väldigt enkelt.

Knit for tits-vantar

Fick äntligen stickat klart mina Knit for tits-vantar. Blev klar med första vanten för säkert två månader sedan, men sen tog det stopp. Höll på att bli en sms, hade ingen lust att sticka vante nr 2.

Jag tycker verkligen att vantarna är jättefina. När de är klara. MEN tyckte att de var fruktansvärt tråkiga att sticka. Har tänkt (kanske lite väl mycket) på varför jag inte har känt för stickningen. Kan vara att jag var för splittrad då jag hade fyra stickprojekt på gång samtidigt eller om det var något annat, men jag är inte kapabel att komma på det. Det var inget fel på mönstret, t o m min stickfasthet stämde vilket den aldrig brukar göra. Oavsett så blev den klar.

Anledningen till att jag ville sticka dem, förutom mönstret på dem, så är det att mönstret såldes till förmån för Bröstcancerforskningen. Om inte annat var mönstret väl värt att köpa av den anledningen.

Jag köpte mönstret i ett kit med garn hos Deisy design, garnet är Drops Fabel. Det fanns två varianter på resår och tumme och jag valde att sticka den med uddkant & hjärtbård och utan tumkil. Stickade den helt enligt mönster förutom när det kom till uddkanten. I mönstret skulle man sy upp uddkanten när man var klar, valde istället att sticka fast uppläggningskanten med det sista varvet innan hjärtbården började. Är alldeles för lat för att sy fast något i efterhand, kanske lite bökigt men det var alldeles för stor risk att de inte skulle bli klara om jag hade haft det kvar till sist.

Precis lagom till att vantarna var klara och blockade så kom vintern på allvar till Göteborg så jag har haft gott om tillfällen att använda vantarna tillsammans med mycket annat egenstickat.

Kan inte låta bli att visa några bilder från ett helt otroligt vackert Göteborg inbäddat i snö. Särskilt träden var så vackra. Idag har plusgraderna kommit och det är inte fullt lika vackert ute.

A Hap for Harriet

Det är bara att erkänna, jag är en monogamstickare. Och borde hålla mig till det. När vi bytte från 2015 till 2016 hade jag fyra projekt på stickor och inget verkade bli klart. Särskilt när tre av dem inte var särskilt inspirerande för mig. När jag väl började sticka monogamt så har tre av de fyra blivit klara på väldigt kort tid.

Den första att bli klar (de andra får egna inlägg senare, behöver först torka efter blockning) var A Hap for Harriet av Kate Davies. Enligt Ravelry började jag på den 28 september förra året och blev klar 3 januari. Har stickat den i Malabrigo lace i färgen Dusty och det gick åt nästan precis 100 gram (2 härvor), har tre gram kvar.

Kan bli lite trött på alla garnrester som alltid blir över, så jag ville ha ett projekt där jag var säker på det mesta av garnet skulle gå åt. Förutom att jag tyckte att den såg väldigt fin ut, så gillade jag att den stickades från sidan. Den består av en mönsterrapporter som upprepas ett antal gånger. Den stickas i tre sektioner, en med ökning (ca 30% av garnet), en mittsektion utan vare sig ökningar eller minskningar (ca 40%) och en sektion med minskningar (ca 30%). För mig blev det 66 repetitioner.

Mönsterrapporten var väldigt enkel att lära sig, tyvärr bidrog nog det till att det blev lite enformigt i längden. Men stor blev den, mäter 50 X 240 cm.